Beskrivning – Vi tillverkar tjäcklor i fyra olika storlekar, för olika stora projekt. En tjäckla är ett bra verktyg om man på ett effektivt sätt vill gröpa ur ett ämne. Tjäckla 0,4 kg mini En liten lätt tjäckla för små händer och små jobb. För arbete på insidan av små skålar och tråg t.ex.

Totallängd 23 cm Egglängd 5,5 cm Eggens öppning hörn-hörn ca 3,5 cm. Ca 35 mm i diameter. Cirkulär eggform

Tjäckla 0,6 kg

Totallängd 23 cm Egglängd 6,5 cm Eggens öppning hörn-hörn ca 4 cm. Ca 40 mm i diameter. Cirkulär eggform

Tjäckla 0,7 kg

Totallängd 23 cm Egglängd 7,5 cm Eggens öppning hörn-hörn ca 6 cm. Svängd eggform med ett plattare parti mitt på

Tjäckla 1,3 kg

Totallängd 42 cm Egglängd 9 cm Eggens öppning hörn-hörn ca 6,5 cm. Svängd eggform med ett plattare parti mitt på

Vikten som står efter varje tjäckelmodell är den totala vikten med både skalle och skaft. Skaftet är gjort av ask. Den totala vikten kan variera eftersom trä är ett levande material som kan ha olika densitet och karaktär. Det kan variera även fast vi ser till att alla skaft har samma fuktighet.

1. Det kan hända, men väldigt sällan, att skallen på en yxa, tjäckla eller hammare blir lös eller släpper något från skaftet.
2. Trä är som sagt ett levande material.
3. Den vanligaste orsaken till detta är fukt.
4. Till exempel: Yxan har varit förvarad utomhus en tid och tas sedan in i ett varmt och torrt hus.
5. Då torkar och krymper trät i skaft och kil.

Det första och bästa rådet då: Slå i kilen! Andra ord för Tjäckla är Tväryxa, Holkyxa, Täxla, Däxel eller Skölpyxa.
Visa hela svaret

Vad kallas det när man använder ett stämjärn?

Med huggjärn, eller huggmejslar, avses främst de stämjärn med vilka man för hand hugger ut olika urtag eller sammanfogningar i trä. Det kan vara fråga om grunda urtag för att man till exempel ska kunna fälla in ett gångjärn, eller mer avancerade arbeten för att foga med tapp och tapp hål.

1. Till huggjärn kan man också räkna en del av de verktyg som krävs för bildhuggning och som man kan ha nytta av även vid enklare snickerier.
2. Inte minst i verktygssammanhang kan språkförbistringen vara stor.
3. Bland annat kan lokala eller regionala benämningar vara så starkt rotade att man sällan eller aldrig använder namn som är vanliga i handelns och tillverkarnas förteckningar och kataloger.

Men det är också vanligt att man talar om stämjärn och menar svarvmejslar. Inte ens den senare benämningen behöver därför vara korrekt. Bland svarvmejslarna finns lockbettlar, skölpar, svarvöga, inner och kulstål för att bara nämna några varianter. Ett annat skäl till språkförbistringen är att huggjärnet för att fungera används med tre olika funktioner. Vill det sig illa kan det verktyg man vill ha, och av praktiska skäl inte direkt kan peka ut, ha en katalogbeteckning som man själv aldrig har hört talas om. Förhoppningsvis ska den här artikeln hjälpa dig att lättare hitta rätt i det stora sortimentet.
Visa hela svaret

Hur funkar stämjärn?

Snabbguide till stämjärn Även om stämjärnet kan spåras flera hundra år bakåt i tiden, är det långtifrån en fornlämning. Det är ett verktyg som klarar en mängd olika situationer, oavsett om man bygger möbler och fina tavelramar eller gör grövre snickerier.

• Här går vi igenom stämjärnets olika storlekar och varianter, och så kan du se hur du använder stämjärnet för olika uppgifter.
• SNICKERI- OCH MÖBELFOGAR MED STÄMJÄRN Med stämjärnet kan man göra helt exakta och stadiga sammanfogningar i trä.
• FINPUTSNING MED STÄMJÄRN Stämjärnet kan jämna till pluggar i trägolv och trädäck jäms med golvet GRÖVRE RENOVERINGSARBETE MED STÄMJÄRN Ska t ex en bit solitt trä eller en hård fog tas bort, gör stämjärnet det också.

Plast Det är ofta de billigaste stämjärnen – säljs ofta i set – som har handtag av plast. Det finns också vissa kvalitetsjärn med plastskaft. Plast tål de hårda slagen från en hammare. Tvåkomponent Handtag som består av två olika plast- eller gummimaterial kallas tvåkomponent.

• Huvuddelen av handtaget är slagfast och solitt, medan den andra är mjukare och ger bra grepp.
• Trä Handtag av trä var vanligast förr.
• Men eftersom de kostar mer att tillverka än plasthandtag, har det efterhand blivit något endast för finsmakare.
• STÄMJÄRN MED FASETT De absolut vanligaste stämjärnen är de med en flat baksida och en framsida med sneda kanter.

De används till allt från hårdare huggarbete till arbete med att ta bort fina spån. STÄMJÄRN UTAN FASETT Stämjärn utan fasett – alltså utan sneda kanter på sidorna – är speciellt användbara vid huggarbeten och kan tåla mycket hårdare tag än de med fasett.

Stämjärn med fasett finns i många olika storlekar – mellan 3 mm och 38 mm breda. De allra minsta på 3 mm är mest för hobbysnickeri. Den 25 mm breda varianten är mycket allsidig och kan användas till det mesta. Stämjärn utan fasett finns från 6 mm till 32 mm. De på 28 mm och 32 mm är vanligast.

Ett stämjärn ska vara skarpslipat för att kunna arbeta effektivt och exakt. Stämjärnet är ett oumbärligt verktyg när man ska göra exakta snickerifogar. Stämjärnet används för att hugga med (göra hål) och att sticka med (hyvla av tunna spån). Här kan du läsa hur du använder stämjärnet för att göra tappfog, stämmer ut för gångjärn och fogar halvt-i-halvt.1.

1. Rita först upp tappen med en blyertspenna, och såga sedan ut den med en fintandad såg.
2. Såga på utsidan om strecken, så att tappen inte blir för liten, och se till att inte såga in i tappen.2.
3. Rita upp tapphålet (här 5 x 5 cm) med blyerts, och rista in strecken med hörnet av stämjärnet.
4. Det ser till så att järnet inte glider när tapphålet ska huggas ut.3.

“Stäm” först lodrätt med den platta sidan av stämjärnet – 1 mm innanför markeringen. Vänd sedan stämjärnet med den platta sidan nedåt och hugg snett ut mot kanterna. Fortsätt genom träet.4. Gör en provfogning för att se om tappen passar. Är den för stor, lägg stämjärnet med den platta sidan nedåt och “stick” bort överflödigt trä.

Olla regelbundet; tappen ska sitta hårt.5. När tappen passar perfekt i hålet, sätts trälim på och den knackas på plats. Är tappen genomgående, sticker man bort eventuellt överflödigt trä, när limmet har torkat.1. Använd gångjärnet för att rita upp exakt var det ska sitta. Stäm med stämjärnet så djupt som gångjärnet är tjockt.

Hugg 1-2 mm innanför kanten tvärs över fibrerna.2. Hugg snett över hela gångjärnets längd, genom att slå på stämjärnet med hammaren. Ta bort de små spåren genom att med händerna slå på stämjärnet.3. Kolla så att gångjärnet passar exakt där du stämt ut, och ta bort lite mer trä om gångjärnet är för långt, brett eller tjockt.

• För finjustering behövs bara handkraft.1.
• Såga två parallella snitt i en planka på ett avstånd som motsvarar tjockleken på den planka som den ska fogas ihop med.2.
• Hugg bort biten mellan snitten med stämjärnet.
• Slå ett par mm från botten av hacket och stick sedan hålen rena i botten och sidor utan hammare.3.

Plankorna fogas ihop halvt-i-halvt. Det är viktigt att hacken sitter tajt, om fogen ska bli stadig. Om stämjärnen ligger löst i verktygslådan, kommer de garanterat att få skador och snabbt bli slöa. Rekommendationen är att förvara dem ihoprullade i en knivväska eller i de skidor som kvalitetsjärn som regel levereras med.

• Alternativt kan man göra sitt eget skydd av skumplast och lite silvertejp.
• Hemma i verkstan hängs stämjärnen bäst upp ett och ett och med skyddade skär – färdiga att använda.
• Billiga stämjärn är ofta sänksmidda och härdade i kallt vatten.
• Det betyder att det lättare lossnar bitar från järnet och att de måste slipas oftare än kvalitetsjärn.

Billigare stämjärn kan dock vara en utmärkt lösning till grövre uppgifter och till de storlekar på stämjärn som man sällan använder.
Visa hela svaret

Vad gör man med Huggmejsel?

Storlekar – Huggmejseln är ett brutalt verktyg som ofta används för att slå av fastrostade skruvskallar, att klyva muttrar med eller för att slå isär ett ihoprostat avgassystem. Du behöver huggmejslar av olika storlekar. Stora huggmejslar behövs för att slå loss fastrostade skruvar från innerskärmar.

1. Vissa jobb kräver mer finess och ett mindre verktyg.
2. Samma sak gäller också för dorn och körnare.
3. Drivdorn sälj både en och en och som satser.
4. För att få loss en liten splint krävs det kanske en tre millimeters dorn, för större splintar krävs det en större.
5. Satserna innehåller ett antal dornar mellan tre och tio millimeter och dornar finns också i olika längder.

Körnare finns i olika storlekar, och med olika funktioner.
Visa hela svaret

Vad betyder Skölp?

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras, (2017-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor ( gärna som fotnoter ). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan,

Skölp, Skoklosters slott, Två skölpar. Skölp (håljärn) är ett verktyg som används vid bearbetning av inåtböjda ytor i trä, exempelvis urholkning av skålar, och har därför U-formad egg, För bearbetning av djupa urholkningar finns böjda skölpar. För skärsvarvning används skölpar med längre järn och längre skaft.

Slipning och bryning av skölpar för bearbetning av normalhårt trä sker till cirka 25 graders eggvinkel, Hårt trä kräver större och mjukt trä mindre eggvinkel. Inom bildhuggeriet (trä) används i stor utsträckning skölpar av varierande kurvatur och bredd. Man anger kurvaturmåtten på en bildhuggarskölp med diameter – bredd, exempelvis 40–25.

En variant av dessa skölpar kallas getfot, och är en skarp V-formad modell som ofta används till linjering och detaljbearbetning. Miniatyrmodeller av getfötter används även för att skära linoleummatta till linoleumtryck,
Visa hela svaret

Vad kan man använda ett stämjärn till?

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras, (2020-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor ( gärna som fotnoter ). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan,

Ett stämjärn avsett för trä Ett stämjärn är ett verktyg avsett för att bearbeta trä, Metallskäret på stämjärnet kan vara rakt eller skålformat. Det används för att hugga loss bitar och karva fram exempelvis ett motiv ur materialet. Vid slipning bör eggvinkeln för medelhårt trä vara 25 grader.
Visa hela svaret

Vilken vinkel på stämjärn?

Eggvinklar – Verktygens eggvinklar kan variera från 20 till 60 grader beroende på användningsområde. Täljknivar, stämjärn, hyvelstål och täljyxor brukar ha en eggvinkel på 25. När man ska skära i mjukt trä kan man ha en mindre eggvinkel, 20, vilket ger en vassare men svagare och ömtåligare egg.
Visa hela svaret

Hur slipar man ett stämjärn?

Slipa stämjärn och hyvelstål Att arbeta i trä kan vara roligt och givande, men också frustrerande om verktygen är slöa. Ett riktigt vasst stämjärn är lätt att kontrollera och skär av träfibrerna snyggt och prydligt. Ett skarpt hyvelstål skär papperstunna spån och lämnar en fin yta.

En liten stunds arbete med att slipa verktygen lönar sig! Så hur gör man? För att ett stämjärn skall vara lätt att kontrollera och för att det skall vara lätt att slipa är det viktigt att baksidan är plan ända ut till eggen. Normalt skall också hyvelstål ha en helt plan baksida. Om baksidan är svagt konkav är det ännu lite bättre men den får inte vara konvex.

Om baksidan är plan är det lätt att bryna bort råeggen som bildas när man slipar eggfasen. Det är mycket svårare om baksidan är konvex, även om det går med ett litet trick eller två Baksidan: Baksidan kan planas med många olika metoder men enklast för de flesta är nog att använda någon typ av bryne, tex ett vatten-, diamant- eller oljebryne.

Det går också att göra sitt eget bryne genom att klistra slipfilm mot tjockt glas eller liknande. Lägg stämjärnet platt mot det, lägg tryck nära slipfasen med fingrarna och arbeta sedan med långa tag längs hela brynet. Försök att slita brynet jämt så det håller sig plant, framför allt om det är ett vattenbryne eftersom de tenderar att slitas fortare.

Ett enkelt sätt att se hur arbetet går framåt är att måla baksidan med tuschpenna och sedan ta ett tag eller två på brynet. De delar som varit i kontakt med brynet blir blanka medan de andra delarna fortfarande har färg kvar. Om baksidan är svagt konkav eller om det är ett japanskt stämjärn eller hyvelstål med skålslipad baksida så planar du baksidan tills du har en obruten plan yta längs med sidorna och någon millimeter nära eggen, det räcker.

1. Efterhand som eggfasen slipas om kan det hända att eggen kryper närmare urholkningen.
2. Då är det bara att plana baksidan lite extra igen.
3. Eggfasen: När verktygets baksida är plan och du har använt det finaste brynet du har är det dags att slipa framsidan, eggfasen.
4. Den kan slipas med bandslip, bänkslip eller våtslipmaskin.

Det går naturligtvis att bara använda brynen, men om stämjärnet ser ut som de ofta gör så underlättar lite maskinell assistans. Slipa i den vinkel du vill ha, t ex 30° för de flesta ändamål. Så fort alla hack är borta och du har en råegg längs med hela eggen är du klar med detta steg.

1. Om du slipar på en kan du gradera om slipstenen till en finare yta, slipa lite till och sedan bryna bort råeggen mot läderskivan.
2. Om du använder kan du byta till det finaste band du har, slipa lite till, och sedan byta till ett läderband med polervax och polera bort råeggen med det.
3. Du kan också använda ett fint bryne, först på eggfasen och sedan omväxlande på baksidan och eggfasen tills råeggen lossnar.

Sedan kan du strigla upp den sista skärpan mot läder med t ex Autosol metallputs på. Undvik att runda av baksidan, den skall vara alldeles plan. Den exakta metoden man använder har inte så stor betydelse, det går bra att blanda allt ovanstående efter vad det finns tillgång till.

Ett snabbt sätt att slipa stämjärn är t ex att bandslipa fram en råegg som sedan poleras bort mot en lumpskiva med polervax. Vi planar oftast baksidan på ett bryne, slipar eggfasen på vår Tormek för att sedan polera upp sista skärpan på läder med polervax. Det viktiga för att få ett vasst stämjärn eller hyvelstål är att baksidan är plan med så fin yta som möjligt, att eggfasen är slipad med så fin yta som möjligt och att råeggen är bortpolerad.

När du har ett riktigt skarpt verktyg är det dags att gå loss på träet och låta kreativiteten flöda! Om du vill prova ett oljebryne som fungerar bra för stämjärn och hyvelstål så kan du köpa det på vår systersajt www.jrtd.se. Använd följande länk: : Slipa stämjärn och hyvelstål
Visa hela svaret

Vad kallas verktyget som man använder för att knacka ner kantsten med?

Sten och betongverktyg av olika slag – Släggor kallas också för tvåhandshammare. Den stora stensläggan kan väga upp till 6 kg. Knoster är i regel en något lättare stenslägga – vanligen 4 kg – med fyrkantigt slag i båda ändar. Handsläggor, som också kallas för mejselhammare och borrhammare, finns i flera olika typer, normalt i viktklassen 1-2 kg. Murarhammaren har oftast fyrkantigt slag och pen. Den kan ha skaft av stålrör, hickory eller ask och väger aldrig över 1 kg. Även de något klenare så kallade muraremejslarna är användbara. De är i regel åttkantiga och finns både flata och spetsiga. Med betongskrapan tar man bort betongryggar efter formvirke. Skaftlängden kan varieras och fjäderstålsbladen kan bytas. Ett handskydd som träs på mejselskaftet förebygger inte bara handskador, utan ger också ett bekvämare och stadigare grepp.
Visa hela svaret

Var köpa svarv?

Tillbehör – Hos Schuchardt Maskin hittar du alla typer tillbehör för svarvning och borrning i metall till ett bra pris; exempelvis gängtappar, snabbfästen för svarv, chuckar för svarv och stålhållare för svarv mm. Skärande produkter och borr för svarvning hittar du här.
Visa hela svaret

Vad är Gnistfria verktyg?

Säker och trygg arbetsplats med gnistfria verktyg – I vissa industrimiljöer görs atmosfären explosiv genom gas och lösningsmedel, antändliga ångor och damm. Ett klassiskt stålverktyg verktyg som gnids mot, tappas eller faller ner på en hård yta kan framkalla gnistor eller till och med en explosion, på sådana företag.
Visa hela svaret

Vad är ett material i slöjd?

Kursplanens: “och med andra material” I diskussionen kring den reviderade har det varit mest fokus på förändringarna som rör “det digitala”. I denna text diskuteras istället det understrukna i nedanstående citat från kursplanens centrala innehåll, och där inom kunskapsområdet Slöjdens material, redskap och hantverkstekniker för åk 4–6:

Metall, textil och trä, Materialens egenskaper, deras användningsområden och kombinationsmöjligheter med varandra och med andra material, till exempel nyproducerade och återanvända material. Hur material kan kombineras med digital teknik.

Det understrukna ingår också i kursplanens centrala innehåll för åk 7–9. Alla elever ska därmed möta metall, textil, trä och andra material i sin slöjdundervisning under både mellan- och högstadiet. Traditionens makt är stor Jag vill hävda att vi som företräder slöjdämnet själva bidrar till ett osynliggörande av andra slöjdmaterial än metall, textil och trä genom vårt sätt att tala om slöjdämnet, traditionens makt är stor.

• En förklaring är förstås att de flesta av landets skolor har skilda slöjdsalar för textilslöjd respektive trä- och metallslöjd.
• En annan självklar orsak är att en majoritet av slöjdlärarna är utbildade i textilslöjd eller trä- och metallslöjd.
• Men, som slöjdlärare 2018 ingår det i uppdraget att inkludera andra material än de traditionella i sin slöjdundervisning.

Det jag vill lyfta här är olika sätt att medvetet förhålla sig till andra material – vilka material, i vilket syfte, utifrån vilka egenskaper, i relation till vilket lärande osv. Att många material utöver metall, textil och trä faktiskt förekommer i slöjdundervisningen visas i den nationella ämnesutvärderingen av slöjdämnet (): Lärarnas svar visar att de vanligaste “andra” materialen i årskurs 9 är skinn och läder (86 procent), plast (70 procent), glas (36 procent), gips (19 procent), betong (14 procent) och lera och keramik (8 procent).

Dessa material har räknats upp i enkätfrågans svarsalternativ. Var femte elev har en lärare som har uppgett att andra material utöver de uppräknade förekommer i slöjdundervisningen. Bland de öppna svaren nämns bland annat papper, horn, sten, skumgummi, snöre, näver, bast, halm och lera. (NÄU13, s 57) Om målsättningen i första hand är att kunna “bocka av” att andra material än metall, textil och trä har ingått i undervisningen, och att man därmed uppfyllt förväntningarna genom kursplanens obligatoriska centrala innehåll, är alltså kraven i stor utsträckning uppfyllda enligt utvärderingen.

Men, finns det givetvis än mer spännande och relevanta perspektiv på olika material än att “uppfylla kursplanen”. Exempelvis ett materials specifika möjligheter, hur det skiljer sig från andra, framställning, förädling, vilka material som är “inne”, vilka egenskaper som kännetecknar materialet, hur materialet relaterar till miljö och resurshushållning, säkerhetsfaktorer, etiska aspekter, kulturella kopplingar osv.

• Ett annat sätt att reflektera kring olika slöjdmaterial är att fråga sig hur de förhåller sig till förutsättningar att utveckla förmågorna i kursplanens långsiktiga mål, exempelvis formgivningsprocessen i förmågan att “formge och framställa”, eller kvalitets- och miljöaspekter i relation till förmågan “välja och motivera”.
• Olika sätt att se på slöjdmaterial
• Slöjdmaterial kan beskrivas eller kategoriseras i relation till arbetsprocessen – hur man arbetar med eller i materialet:

• Gjuta med t ex gips, betong, tenn, vatten/is eller plast. Att bygga en/den form som ska omge det formgivna föremålet
• Avverka i t ex trä, is, metall, plast. Att urholka, svarva, tälja, fräsa
• Omforma t ex järn, lera, plast – räknas tovning hit? Att smida, forma med händerna, driva, valsa, basa
• Bygga upp t ex garn, plast i 3D-skrivaren, fanéra
• Bygga helhet av delar i t ex lera, tyg, trä, sten. Att konstruera, sy ihop, bygga, limma
• Bereda för kommande slöjdarbete t ex skinn, ull, väva tyg. Att karda, färga, spinna
• Stöpa t ex med stearin eller spackelbruk
• Bocka t ex plåt eller papp
• Blanda t ex linolja eller filmjölk med pigment, cement med sand
• Värma/smälta t ex tenn, vliesofix, plast, glas

Slöjdmaterial kan grupperas på andra grunder:

• Historiskt/tradition – exempelvis att framställa föremål i ull, ben, lin, horn, skinn och läder
• Etiska aspekter, exempelvis ur ett “veganskt perspektiv” – att medvetet välja bort ben, horn, skinn och ull
• “Samhälleligt” vilka material omger vi oss med i olika sammanhang? Design, smycken, kläder, redskap, inredning, elektroniska produkter, byggnader
• Miljö och resurshushållning – hur materialet produceras, återvinningsmöjligheter, transporter, hållbarhet – fleece, regnskogsträ, ull, aluminium, viskos, bomull
• Ny teknologi – smarta textilier, “3D-skrivarmaterial”, pressat trä, konduktiv tråd

Olika typer av material kan “ställas mot varandra”:

• Naturmaterial – Konstmaterial
• Traditionella – Nya
• Förnybara – Icke förnybara
• Växtriket – Djurriket
• “Skonsamma – Hälsovådliga”

2. Materialval i slöjden – på vilka grunder, och med vilka avsedda följder?
3. I slöjden kan en skål med liknande form och volym framställas genom att avverka trä (svarva eller urholka), omforma lera (dreja eller “för hand”), bocka (plåt), gjuta (betong), driva (koppar), eller genom att tova (ull)

Men vad eller vem avgör val av material till en skål i skolslöjden? Det finns många frågor kring material i slöjdundervisningen att reflektera kring:

• Vad kännetecknar en arbetsprocess utifrån olika slöjdmaterial?
• Vilka möjligheter och begränsningar erbjuder varje material?
• Hur relaterar olika material till miljö- och resurshushållning, ekonomiska aspekter, etiska aspekter?

Flera olika och spännande perspektiv kan anläggas på slöjdande med olika material. Men hur ofta uppmärksammar eller diskuteras detta med eleverna på slöjden? Hur påverkas elevernas möjligheter att lära om material, att göra välgrundade val av material i slöjden och senare i livet, att “förstå och läsa” såväl material som färdiga produkter? I vilken utsträckning skymmer vårt sätta att tala om textilslöjd respektive trä- och metallslöjd dessa perspektiv i slöjdundervisningen? Skolan kritiseras ibland för att vara snuttifierad och onaturligt uppdelad i olika undervisningsämnen.

Finns det paralleller till hur slöjdundervisningen i de flesta fall organiseras: Trä eller textil som utgångspunkt – istället för design, formgivning, utforska, funktion, arbetsprocess, uttryck etc., där val av material, eller kombinationer av material, utgör en väsentlig del av uppgiften och möjligheterna till såväl görande som lärande? Den övergripande fråga jag menar borde ställas är hur olika material kan bidra till utveckling av de förmågor slöjdundervisningen syftar till, eller hur olika material relaterar till exempelvis slöjden i samhället och till estetiska och kulturella uttryck.

Frågan är inte i första hand vilka “andra material” som ska inkluderas i slöjdundervisningen, frågan är snarare vilka möjligheter olika material erbjuder gällande såväl “görande som lärande”, på kortare och på längre sikt för eleverna. Det som tagits upp i texten kan också relateras till följande del av slöjdkursplanens syftestext: ” Undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att utveckla idéer, överväga olika lösningar, framställa föremål och värdera resultat.

• Hur gör man i relation till kravet på, och valet av, “andra material” för att ge eleverna bästa möjliga förutsättningar för det som anges i citatet ovan?
• Text och foto: Peter Hasselskog, Universitetslektor vid slöjdlärarutbildningen på HDK vid Göteborgs universitet
• Kommentera och diskutera gärna!

: Kursplanens: “och med andra material”
Visa hela svaret

Vad kan man göra i träslöjd?

Sljden i skogen från 10 år – r du intresserad av trsljd? Hr kan du lra dig att sljda i olika trslag, om olika trd och trslag, verktyg och om olika tekniker som att tlja, sga, klyva och slipa. Sveriges hemsljdskonsulenter str bakom informationen. Taggar: hantverk, hemsljd, skogar, sljd, tljning, tr-materiallra, trd, trsljd
Visa hela svaret